Det gamla ordspråket säger att man inte borde plantera uteblommor före den 9 juni, då är faran för nattfrost över. Just nu undrar jag om jag alls ska köpa och plantera nåt i år, så kallt som det känns... Har faktisk inte köpt en enda uteblomma än. Ja, jag har vant mig vid att köpa blommor, har hunnit anpassa mig till livet som f.d. trädgårdsmästar/blomsterhandlardotter, utan eget släktväxthus/egen blomsteraffär. Fast första sommaren kändes det nog konstigt, måste medges. Mest konstigt kändes det den dagen jag gav tillbaka min affärsnyckel till min mamma, då butiken fick ny ägare. Jag hade ju ändå levt med den i nästan 40 år. Sedan den såldes har jag bara varit inne där ett par gånger, den känns inte längre som "min".
Och växthusen är ju numera rivna (förutom ett), miljön vid hemgården har ändrat rätt ordentligt då fammos hus har sålts till utomstående, växthusen är borta och nybyggnation reser sig bakom växthusknuten. Utvecklingen går vidare!
Det gamla ordspråket säger att man inte borde plantera uteblommor före den 9 juni, då är faran för nattfrost över. Just nu undrar jag om jag alls ska köpa och plantera nåt i år, så kallt som det känns... Har faktisk inte köpt en enda uteblomma än. Ja, jag har vant mig vid att köpa blommor, har hunnit anpassa mig till livet som f.d. trädgårdsmästar/blomsterhandlardotter, utan eget släktväxthus/egen blomsteraffär. Fast första sommaren kändes det nog konstigt, måste medges. Mest konstigt kändes det den dagen jag gav tillbaka min affärsnyckel till min mamma, då butiken fick ny ägare. Jag hade ju ändå levt med den i nästan 40 år. Sedan den såldes har jag bara varit inne där ett par gånger, den känns inte längre som "min".
Och växthusen är ju numera rivna (förutom ett), miljön vid hemgården har ändrat rätt ordentligt då fammos hus har sålts till utomstående, växthusen är borta och nybyggnation reser sig bakom växthusknuten. Utvecklingen går vidare! 
2 kommentarer:
Jag kan förstå att det måste ha känts märkligt när er handelsträdgård såldes efter alla år!! Svårt och lite sorgligt också, säkert.
OCH, ja, det där med att sälja en älskad släktings hus måste tära sår på själen...jag vill inte tänka på det, vill inte...
Trädgården såldes inte, föräldrarna lade bara ner den verksamheten och bor således kvar i samma hus på samma tomt som trädgården. Däremot såldes min avlidna fammos lilla hus som ligger precis intill deras gård (de facto på samma gårdsplan), blomsteraffären inne i stan, och tomtmark strax bakom växthusen och där bygger nu en ung familj ett hus åt sig. Föräldrarna njuter av sin pensionärstillvaro och vi unnar dem att resa och må bra!
Jobbigt var det förra sommaren och hösten, då vi efter dödsfall tömde min svärmors hus och satte det till försäljning. Inte roligt.
Skicka en kommentar