Ett år har gått...

I söndags var det ett år sedan svärmor, barnens farmor gick bort, endast några veckor efter insjuknandet. Vi hade en tung sommar, och en höst då saker och ting skulle redas upp. Nu har vi kommit igenom ett helt år och sett att livet går vidare, och man skapar sig nya rutiner. Men speciellt Sonen gråter ännu då och då på kvällen när han ska börja sova, han saknar sin "Pii-Pii" så mycket och tycker att det är så orättvist att det ska finnas cancer.... man kan ju bara hålla med honom.