tisdag 17 juni 2008
Ett år har gått...
I söndags var det ett år sedan svärmor, barnens farmor gick bort, endast några veckor efter insjuknandet. Vi hade en tung sommar, och en höst då saker och ting skulle redas upp. Nu har vi kommit igenom ett helt år och sett att livet går vidare, och man skapar sig nya rutiner. Men speciellt Sonen gråter ännu då och då på kvällen när han ska börja sova, han saknar sin "Pii-Pii" så mycket och tycker att det är så orättvist att det ska finnas cancer.... man kan ju bara hålla med honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hemma hos oss är det nog mamma i huset som gråter ibland...Ida är så bombsäker på att hon har en privat skyddsängel i form av mommo. Barn tar det så naturligt...vi vuxna "krånglar" till det onödigt mycket...
Vi var till graven i söndags med en vacker bukett...alla blommor där är vita. Passar bra till den mörka stenen...
faster
Kramis till dej faster! Nu har du i alla fall kämpat dig igenom det här året, det blev som det blev.
Vi hann ju aldrig till graven i söndags eftersom vi kom hem så sent. Jag kan föra dit nya blommor i nästa vecka, ok?
Vi hoppas så på att ni tar er tid att komma ut lite mer den här sommaren, bastukammaren väntar på er, och vi kan hjälpas åt med barnpassningen. Pussar åt flickorna!
Skicka en kommentar