Dårar och spetälska

Lepra, tidigare mest känd som spetälska, är en kronisk sjukdom som orsakas av bakterien ”Mycobacterium leparae”. Denna bakterie är till viss del släkt med tuberkulosbakterien.
Sjukdomen drabbar endast människan.
Lepra finns i två olika former, den ena kännetecknas av bölder, den andra av perifera nervskador. Nervskadorna medför dålig cirkulation i fingrar och tår, den drabbade får känselbortfall och riskerar att omedvetet skada sig. Patienten riskerar snart att förlora dessa kroppsdelar.
På medeltiden var spetälska en otäck sjukdom. Det började med knutor i huden om gav ärr och sår. Man började snart tappa både fingrar och tår och även armar och ben! Man skulle lida mycket innan man slutligen dog.
Spetälska utrustades med bjällror, för att kunna varna sina medmänniskor vid sin ankomst.
En människa som drabbades av spetälska på den tiden stöttes nämligen ut av familjen och av samhället. Allt p.g.a. att försöka förhindra att sjukdomen spreds förstås.
Det finns omkring 15 miljoner spetälska i världen, och förekomsten av sjukdomen i ett land är tydligt kopplad till dess materiella utvecklingsnivå. Trångboddhet, undernäring och bristande hygien befrämjar sjukdomen.
Majoriteten av spetälska har blivit smittade som spädbarn. Bakterien tillväxer mycket långsamt, och symtom uppträder oftast inte förrän i vuxen ålder.
Inkubationstiden varierar mellan fem och 20 år.
I Nigeria lever omkring en miljon spetälska och regeringen har gjort försök för att minska förekomsten av sjukdomen. Antalet spetälska har på senare år minskat markant, tack vare distributionen av läkemedel.
Sjukdomen går idag att bota med hjälp av en kombination av läkemedel som introducerades 1981. Antalet länder med stora problem angående spetälska har därför minskat kraftigt.
Behandlingen av lepra måste oftast pågå i ett par år. Vävnadsskadorna som orsakats av sjukdomen är dessvärre bestående.
Del av skolarbete av Julia Johansson

Idag besökte jag och min kanslipersonal Korpholmens hospital, platsen kallas även i folkmun Dårholmen. Här har Kronoby hembygdsförening återskapat den unika och dramatiska historia som är förknippad med Korpholmens spetälskehospital. Platsen sägs på sin tid ha varit den sorgligaste platsen i Österbotten, den som intogs i hospitalet hade ingen framtid, kom inte ut från området bakom staketet förrän han/hon var död... Hospitalets historia sträckte sig från år 1628 och 210 år framåt i tiden. Förutom spetälska var hospitalet även plats för andra med tragiska livsöden: lytta, obemedlade, "dårar", hjon som inte hade någon plats och som inlöstes till hospitalet - endel av dem fick leva innanför staketet, endel utanför... några exempel på inlösta hjon på 1600-talet, så som de finns dokumenterade:

Karin, hustru från Vörå, inlöst 1647, mycket eländig och skröplig, utanför staketet; Anna Knusdotter från Pedersöre, eländig piga, utanför staketet; Isak Olofsson, inlöst 1671, gammal och utlevad, utanför staketet; Carin Mattsdotter från Jakobstad, inlöst 1687, anklagas för fylleri och osed, använde olidelige och spåtske ord i sitt fylleri; Joseph Olofsson Ollus från Vörå, Bertby, inlöst 1693, av en farlig och smittosam sjukdom bekajad. Sonen Henrik yttrade när han förde fadern till hospitalet, att fadern skulle föras till helvetet, vilket föranledde en undersökning vid biskopstinget.

Spetälska Margareta

Dåren Anders i sin cell. Klicka på info-bilden för att få större text.

Den rekonstruerade hospitalskyrkan uppbyggdes och kunde invigas för två år sedan. Bakom kyrkan 30 meter staket, på sin tid var staketet som omgärdade hospitalet och därmed utgjorde gräns mellan livet och döden för de spetälska ca 250 meter långt. En besökare kan endast försöka föreställa sig hur livet gestaltade sig innanför staketet.

Begravningsplatsen för de spetälska sedd inifrån kyrkan.

Källmaterial från kompendiet Korpholmens hospital i Kronoby 1631-1841.

I mitten av 1990-talet besökte jag också spetälskeön Spinalonga i Elounda, Kreta. Också där fick vi ta del av många tragiska livsöden. Hittade bilder och lite text om Spinalonga här.