tisdag 16 juni 2009

Dårar och spetälska

Lepra, tidigare mest känd som spetälska, är en kronisk sjukdom som orsakas av bakterien ”Mycobacterium leparae”. Denna bakterie är till viss del släkt med tuberkulosbakterien.
Sjukdomen drabbar endast människan.
Lepra finns i två olika former, den ena kännetecknas av bölder, den andra av perifera nervskador. Nervskadorna medför dålig cirkulation i fingrar och tår, den drabbade får känselbortfall och riskerar att omedvetet skada sig. Patienten riskerar snart att förlora dessa kroppsdelar.
På medeltiden var spetälska en otäck sjukdom. Det började med knutor i huden om gav ärr och sår. Man började snart tappa både fingrar och tår och även armar och ben! Man skulle lida mycket innan man slutligen dog.
Spetälska utrustades med bjällror, för att kunna varna sina medmänniskor vid sin ankomst.
En människa som drabbades av spetälska på den tiden stöttes nämligen ut av familjen och av samhället. Allt p.g.a. att försöka förhindra att sjukdomen spreds förstås.
Det finns omkring 15 miljoner spetälska i världen, och förekomsten av sjukdomen i ett land är tydligt kopplad till dess materiella utvecklingsnivå. Trångboddhet, undernäring och bristande hygien befrämjar sjukdomen.
Majoriteten av spetälska har blivit smittade som spädbarn. Bakterien tillväxer mycket långsamt, och symtom uppträder oftast inte förrän i vuxen ålder.
Inkubationstiden varierar mellan fem och 20 år.
I Nigeria lever omkring en miljon spetälska och regeringen har gjort försök för att minska förekomsten av sjukdomen. Antalet spetälska har på senare år minskat markant, tack vare distributionen av läkemedel.
Sjukdomen går idag att bota med hjälp av en kombination av läkemedel som introducerades 1981. Antalet länder med stora problem angående spetälska har därför minskat kraftigt.
Behandlingen av lepra måste oftast pågå i ett par år. Vävnadsskadorna som orsakats av sjukdomen är dessvärre bestående.
Del av skolarbete av Julia Johansson

Idag besökte jag och min kanslipersonal Korpholmens hospital, platsen kallas även i folkmun Dårholmen. Här har Kronoby hembygdsförening återskapat den unika och dramatiska historia som är förknippad med Korpholmens spetälskehospital. Platsen sägs på sin tid ha varit den sorgligaste platsen i Österbotten, den som intogs i hospitalet hade ingen framtid, kom inte ut från området bakom staketet förrän han/hon var död... Hospitalets historia sträckte sig från år 1628 och 210 år framåt i tiden. Förutom spetälska var hospitalet även plats för andra med tragiska livsöden: lytta, obemedlade, "dårar", hjon som inte hade någon plats och som inlöstes till hospitalet - endel av dem fick leva innanför staketet, endel utanför... några exempel på inlösta hjon på 1600-talet, så som de finns dokumenterade:

Karin, hustru från Vörå, inlöst 1647, mycket eländig och skröplig, utanför staketet; Anna Knusdotter från Pedersöre, eländig piga, utanför staketet; Isak Olofsson, inlöst 1671, gammal och utlevad, utanför staketet; Carin Mattsdotter från Jakobstad, inlöst 1687, anklagas för fylleri och osed, använde olidelige och spåtske ord i sitt fylleri; Joseph Olofsson Ollus från Vörå, Bertby, inlöst 1693, av en farlig och smittosam sjukdom bekajad. Sonen Henrik yttrade när han förde fadern till hospitalet, att fadern skulle föras till helvetet, vilket föranledde en undersökning vid biskopstinget.



Spetälska Margareta


Dåren Anders i sin cell. Klicka på info-bilden för att få större text.



Den rekonstruerade hospitalskyrkan uppbyggdes och kunde invigas för två år sedan. Bakom kyrkan 30 meter staket, på sin tid var staketet som omgärdade hospitalet och därmed utgjorde gräns mellan livet och döden för de spetälska ca 250 meter långt. En besökare kan endast försöka föreställa sig hur livet gestaltade sig innanför staketet.


Begravningsplatsen för de spetälska sedd inifrån kyrkan.

Källmaterial från kompendiet Korpholmens hospital i Kronoby 1631-1841.

I mitten av 1990-talet besökte jag också spetälskeön Spinalonga i Elounda, Kreta. Också där fick vi ta del av många tragiska livsöden. Hittade bilder och lite text om Spinalonga här.

4 kommentarer:

Anonym sa...

När jag var med vår yngsta på barnkörsstämma till Kronoby ifjol var just det här stället ett utflyktsmål för barnen (6-12-åringar). Förutom att guiden berättade mycket inlevelsefullt om olika hemskheter hade de också skådespelare som spelade olika dårar och sjuka. Jag tyckte det var väldigt obehagligt och satt hela tiden och undrade hur i hela friden arrangörerna kunnat komma på att bjuda stiftets barn på den upplevelsen. Det är förstås möjligt att jag reagerade kraftigare än barnen ;-)

A-M

Anna, Fair and True sa...

Intressant!

Marianne sa...

Mycket intressant! Jag fick tips om en bok om ön utanför Kreta: The Island av Hislop. Har inte läst den än, men ska försöka få tag i den.

Kram!

Anonym sa...

Jag har just varit i Kronoby och sett föreställningen, eller rättare sagt repetitionen av föreställningen och jag måste säga att jag har bara positiva betyg till hembygdsföreningen och skådespelarna. Men jag håller verkligen med dig, att det var direkt olämpligt att så små barn fick se pjäsen, och kanske ens besöka platsen. Hur förklarar man spetälska för så små barn? Har man ens hunnit förklara vad kärlek och intimt umgänge betyder?? Min bedömning är att pjäsen kan ses av barn från just 12 år, eller som tidigast 10-11 år, men det måste till en hel del förklaringar för att de ska förstå.
Jag tycker dock att det är ett förträffligt sätt (med pjäs) att beskriva dåtidens hemska sjukdomar och leverne, och för den här bygden (Kronoby) som ju vad jag förstår var Finlands enda spetälske-hospital är det ju värdefullt att föra historien vidare.