11 september - ett datum som skrivits in i historien; ett datum som inte behöver förklaras närmare för oss som för sju år sedan följde händelserna med stora frågetecken hängande i luften över våra huvuden. Det gick inte att fatta att det vi såg live på tv faktiskt hände på riktigt, just då, att det inte var nån påhittad actionrulle som rullade fram på skärmen. Jag kom hem efter jobbet den eftermiddagen, knäppte på tv:n och hörde från sidan om då jag uträttade olika saker i lägenheten nåt om en flygplansolycka. Då jag sen gick för att lyssna och se närmare på vad det var fråga om sjönk det så småningom in att det här var riktigt, att det hände i USA i det ögonblicket. Jag minns då tornen rasade, CNN kommentatorerna satt och pratade om kraftig rökutveckling och jag sa "men de rasar ju! ser de inte att tornen rasar???"
Dagen hade annars börjat på bästa tänkbara sätt för vår del. Mitt i dagen skakade vi hand med köpare till vår lägenhet, som vi haft till salu i tre månader, så det kändes som "äntligen!". På kvällen körde vi sen till det hus som vi spanat in under sommaren, och där ägarna väntat på att vi skulle få loss pengar till köp. Så det kändes fantastiskt bra att på kvällen sitta runt deras bord och komma överens om affären, och bli husägare, samtidigt som vi sneglade mot tv:n som stod på i det andra rummet och där de ofattbara bilderna rullade på. Och det är alltså samma hus som vi intensiv grundrenoverade i tre månader samtidigt som vi var tvungna att flytta ut ur lägenheten (med tårarna rinnande....) och in i svärmors sovrum. Min farmor dog, och Sonen fyllde 1 år "i exil", men den 22 december flyttade vi in och här är vi och trivs bra :)
Jag hade en intensiv dag på jobbet fram till kl. 13 då jag hade träff i Sonens skola med en som utbildar sig i reflexintegrering. Därifrån sedan så gott som direkt tillsammans med ett gäng andra inbjudna till PowerPark där det blev carting på utomhusbanan, Mika Salo Circuit! Halare, hjälmar, handskar... jajamen! Jag har bara åkt på deras inomhusbana tidigare, så det kändes rätt spännande. Först tidskörning i 10 minuter, sen final i 20 varv. Ni kan ju gissa hur det gick då vi var två nybörjardamer mot 12 karlar med vinst i blick... men kul hade vi, och jag vann damklassen, efter att under de sista varven vågat börja gasa mer än bromsa i kurvorna :)) Efteråt blev det bastu och en matbit innan vi så småningom vände bussen hemåt igen.
Vi har en övernattare här hos oss i natt, kusin M har hjälpt till med barnskötseln i kväll då jag var borta, och Pappan tog Jakky till hundskolan (han lär ha varit jätteduktig! ja hunden alltså).
Nu ska jag gasa iväg mot sängen....wrooom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar