... den 14 april enligt Bondepraktikan, påstås det på tidningen jag nyss läste. I morgon? Det är nog långt ifrån sanning det, säger jag medan de stora kladdiga snöflingorna dalar ner utanför arbetsrumsfönstret och lägger sig som en våt matta på bilarna, gräsmattan och gatan.
Mor i stugan, hon säjer så:
"Blåsippor aldrig snuva få.
Än får ni gå med strumpor och skor,
än är det vinter kvar", säger mor.
Ja så är det...
Nu har jag då alltså, efter lång lång betänketid, gett mig själv rollen "bloggare". Hur pass aktiv jag kommer att vara återstår att se. Men tanken är att sätta ner en tanke då och då. Inspiration har jag fått av andra bloggare, såväl kända som okända. En del bloggar här i hemknutarna, andra på andra sidan jordklotet. Jag har fascinerats av och glatt mig över att få ta del av vardagslivet hemma hos väninnor lika väl som hos för mig helt främmande människor, vilka så småningom har kommit att kännas som mina bekanta även om vi aldrig träffats eller haft kontakt på annat sätt än via några blogginlägg. En märklig värld, egentligen. Som också fått mig att tveka med att gå in i den mer aktivt: hur mycket ska jag ge ut av mig själv och vårt vardagsliv på ett sånt här allmänt forum som bloggen ju är? Intresserar det ens någon annan än mig själv (dagbok...) och kanske nån väninna jag annars har alltför lite kontakt med? Vi får se. Nu kör vi.
Mor i stugan, hon säjer så:
"Blåsippor aldrig snuva få.
Än får ni gå med strumpor och skor,
än är det vinter kvar", säger mor.
Ja så är det...
Nu har jag då alltså, efter lång lång betänketid, gett mig själv rollen "bloggare". Hur pass aktiv jag kommer att vara återstår att se. Men tanken är att sätta ner en tanke då och då. Inspiration har jag fått av andra bloggare, såväl kända som okända. En del bloggar här i hemknutarna, andra på andra sidan jordklotet. Jag har fascinerats av och glatt mig över att få ta del av vardagslivet hemma hos väninnor lika väl som hos för mig helt främmande människor, vilka så småningom har kommit att kännas som mina bekanta även om vi aldrig träffats eller haft kontakt på annat sätt än via några blogginlägg. En märklig värld, egentligen. Som också fått mig att tveka med att gå in i den mer aktivt: hur mycket ska jag ge ut av mig själv och vårt vardagsliv på ett sånt här allmänt forum som bloggen ju är? Intresserar det ens någon annan än mig själv (dagbok...) och kanske nån väninna jag annars har alltför lite kontakt med? Vi får se. Nu kör vi.
1 kommentar:
Välkommen i gänget. Det är ju så skoj att skriva, men speciellt att få kommentarer!! Kram
Skicka en kommentar