Varför är det så??

Vad är det med oss kvinnfolk egentligen??? Jag har ju förkortad arbetstid, och idag bestämde jag mig för att faktiskt se till att komma iväg från jobbet kl. 14, vilket inte alltid brukar lyckas. Eftersom jag inte hunnit äta lunch stack jag mig in på ett café i centrum, och varvade ner med en panini och en latte. Kändes riktigt skönt att sitta där i lugn och ro och slappa, mitt på en torsdag eftermiddag. Ännu trevligare blev det efter en liten stund, då väninnan LA-K uppenbarade sig och slog sig ner för en pratstund. Där satt vi i nästan en timme och pratade om ditt och datt, utan att känna någon stress alls, sköööönt!! Men sen, då jag gick över gatan för att handla, kom ett dåligt samvete flygande någonstans ifrån: borde jag i stället ha farit hem och tagit ut hunden på promenad, och fått klädhögarna undanplockade, och kanske ha hunnit dammsuga.... HELT IDIOTISKT!!!! Ååååhhhh, varför kan man inte bara njuta av att helt berättigat ha tagit sig en stund egen-tid, utan att känna skuld för att man inte gjort si eller så i stället. Det här är högst troligen ett typiskt kvinnfolkssyndrom, som borde utrotas med det snaraste!