Det sa klick!

Mänskohjärnan är en märklig skapelse. Den lagrar stora mängder information under vår levnadstid. En del använder vi oss aktivt av, annat ligger där och "sover", under kortare eller längre tid, för att kanske plötsligt dyka upp helt oväntat. Ett sånt ögonblick hade jag för en stund sedan, då en blyertspenna i ett nöjesprogram på tv fick det att klicka till i min hjärna och fram dök orden "Pellepennan och Suddegumman"!


lånad bild

Undrar vad mina ungar säger om jag berättar för dem att det var ett favoritprogram i TV då jag var liten?? Kan just ana mig till deras kommentarer... :))

Har nog förfrusit min hjärna...

... i kylan denna grymma vinter, eller varför skulle jag annars ha åstadkommit detta ikväll? :



Jag, som har en dotter som säger "min mamma bakar aldrig...", och som tror stenhårt på att utbildade bagare och färdiga bageriprodukter finns till för oss stressade dubbelarbetande trötta mammor fick ikväll plötsligt för mig att det skulle vara roligt att baka, och då blev det en rulltårta, en drömtårta och en spetskaka!! Nu står de där på spisen så frestande gottdoftande, och jag som försöker undvika allt sött kommer att ha stoooora problem ikväll, och har bara mig själv att skylla... :)) Men jag tröstar mig med att det tycks ha blivit lite varmare ute nu, bara -13 på termometern, så förhoppningsvis ska min hjärna tina upp så småningom och återgå till det normala! God kväll!!

Fredagstema: Min mobil/dator/padda

Fredag igen! Veckorna bara ruuuuuusar förbi, men just nu gör det mig inget för jag önskar att tiden snabbt skulle rusa fram några veckor så vi skulle slippa den här äckliga kylan och allt för långa vintern. Det blev ju vinter redan i november, och här sitter vi ännu med temperaturer som i en veckas tid rört sig nära -30 strecket, uffff.... Alla suckar och stönar och har fått nog, vi vill ha VÅR, och vi vill ha det NU!!! Basta!

Annika i Reston sitter redan på sitt deck och bloggar om det tema hon har valt åt oss idag, själv har jag snurrat in mig i en varm filt i soffan, med yllesockor på fötterna. I famnen har jag min laptop, som är min arbetsdator som jag dagligen släpar med mig hem eftersom jag jobbar rätt mycket hemifrån kvällstid. På locket har jag satt fast en sån där dekorationsbild som man kan ha på sin dator, vet inte om den har nåt skilt namn? Nåväl, tyvärr ser jag inte själv bilden då jag jobbar, men de som sätter sig på andra sidan mitt skrivbord ser den, och ni ser den på den här bilden. Skulle jag/vi vilja sitta på en av de stolarna på den stranden?? För min del är det inte svårt att svara på den frågan, det blir ett rungande JAAAAA!!!

Mobiltelefonen, just nu en Nokia E71, skulle jag inte klara mig utan, den hör till livets oumbärliga ting. Den är kombinerad arbetsmobil/privatmobil, synkad till servern på jobbet och håller mig up to date med kalenderbokningar, e-post, kontakter mm. Surfar, sms:ar och facebookar på den, läser nyheter och kollar väder, lyssnar sällan på musik, kikar i (era) bloggar men bloggar inte från den, det är nåt som strular där så jag får inte fram de rätta rutorna. Kikar ibland på nåt youtube-klipp, eller nåt på svtplay men rutan känns lite liten för det. Och: ringer från den nån gång emellanåt!!

iPad:en eller paddan har jag för jobb-ändamål, men den ligger tillgänglig här hemma också. Pappan har fastnat i Solitaire, Sonen i Smurfspel och flera andra skojiga appar, medan jag då jag nångång lyckas få komma över den söker recept, läser nyheter, kollar nåt tv-avsnitt eller spelar Mahjong :)

Jag gillar teknik, tänk vilken fantastisk utveckling vi har fått vara med om bara under vår korta levnadstid! Och jag är jättenyfiken på vad som komma skall, och det känns väldigt spännande att få se om det som den här filmen - A Day Made of Glass - visar kommer att bli verklighet inom en nära framtid; jag tror själv att vi går i den riktningen och vill väldigt gärna vara med och pröva på allt!

Nya "strand-skolan"

Igår kväll var det besökskväll för skolelevernas familjer i Sonens nygamla skola. Vid ingången möttes vi av många jättefina islyktor:



Eleverna fick själva guida sina familjer runt i alla utrymmen, och vi var så imponerade av hur fin den nya skolan blev! (den gamla barackskolan revs ju pga. mögel). Och nu är också förskolan inrymd i samma fastighet, liksom morris.

Så här ser det nu ut i Sonens klassrum. Pulpeterna är höga jämfört med de gamla, men lär vara bra att sitta vid, och så har de ljuddämpande klädsel på insidan av locket/lådan.



Efter guidningen uppträdde eleverna en klass i taget i festsalen, vi fick höra sång och diktläsning, och programmet för kvällen avslutades sen med kaffe/saft och tårta.



Återstår ännu den officiella invigningen på fredag eftermiddag, Pappan och jag är anmälda till den. Hurra för nya skolan!!

Qu´est-ce que c´est?

Vi har haft besök av dessa tre franska damer på jobbet den här veckan. Franska läste jag i gymnasiet en gång för länge länge sen, och sen dess har jag inte haft nåt med språket att göra. Märkte att jag förstod nåt enstaka ord, så då jag kom hem på kvällen efter att ha ätit middag med dem sökte jag fram min franska grammatikbok från gymnasietiden. Hittade den i bokhyllan närmast min säng - förstår inte varför kunskapen inte smyger sig in i hjärnan nattetid?? DET skulle ju vara effektivt utnyttjande av tiden! Började bläddra i den och fräscha upp kunskaperna, men men... det tog inte alltför lång stund innan ögonlocken föll ner. Och jag sov sött utan att böja ett endaste franskt verb på hela natten :)

Damernas engelskakunskaper var inte mycket att skryta över, endast en av dem kunde prata engelska och fick tolka för de två andra (varav en var rektor för den skola de kom från). Men jag måste skryta på hur modiga de var: Den här veckan har bjudit på tuff vinterkyla, 20-28 grader, men det hindrade inte dem att anta utmaningen att ta ett vinterbad i en vak! Nej, jag var inte med dem vid det tillfället, jag vägrar pröva på sånt, vill ha varmt och skönt i vattnet om jag ska doppa mig! Tacka vet jag Medelhavet :))

På tal om att simma i varmt vatten: Kanarie-föräldrarna rapporterar att de också har 25 grader, men med plustecken framför! De har det bara bra, och har den här veckan haft vänner hemifrån på besök.

Till alla mina vänner!

Vändagshälsningar!!!

It was a GOOD GOOD night!!

Idol-febern var hög här i stan under söndagen, då de 10 finalisterna från svenska Idol 2010 kom på Finlandsturné och gav två fullsatta konserter i ishallen. Och fullsatta innebär att över 7000 personer trotsade det riktigt kalla vädret!

Då jag gick hundpromenad kl. 12 på dagen, 2 timmar före den första konserten, stod redan ca 200 mänskor och köade...



Dottern, hennes kompis och jag ställde oss i kö kl. 16, dvs 2½ timme innan kvällskonserten! Kallt som bara den, men vi klarade oss bra och hade bara ca 10-12 meter till dörren. Insläpp efter 1 timme 15 min., och vi fick riktigt bra platser högst uppe på läktaren rakt framför scenen.



Även om vi såg och hörde jättebra så gjorde gjorde avståndet och ljuset (och den lilla kameran) att kvaliteten på fotona inte blev så bra, men artisterna, som i och med detta avslutade sin turne och gav sin allra sista gemensamma konsert, levererade en drygt 2 timmar lång show som vi njöt av i fulla drag. Hääääärlig stämning!!! Redan i inledningssången lovade idolerna att "Tonight´s gonna be a good good night!", och det blev det verkligen!




Att nejdens egen Elin tillsammans med Geir, som uppträtt här i stan massor av gånger, stod på scenen tillsammans med sina Idol-kompisar gjorde förstås inte publikjublet mindre :)



Vinnaren år 2010, Jay Smith, öste på och var populärast på scenen den här kvällen!



Dottern och hennes kompisar hade tillverkat en Linnea-skylt, och fick se en sprallig Linnea både sjunga och dansa.




Avslutningen kändes säkert riktigt vemodig för det här gänget, som nu går skilda vägar!
Andreas, Sassa, Jay, Olle, Daniel, Elin, Geir, Linnea, Minnah och Linda.



Systerdotter F, nästan-sju-år, fick gå på Idol-konsert med mamma och pappa.



Det gick bra, med hjälp av smörgås...



... gymnastik...



... och några vilopauser!

Julklapp & nostalgitripp

Ikväll fick jag äntligen använda min julklapp, tomten var ju så snäll och uppfyllde min önskan om det här:



Och det blev en riktigt skön kväll, tack Tomten!!, med Tomas ensam på scenen hela kvällen tillsammans med sina fem gitarrer, och han bjöd på valda delar ur den gedigna karriären. Inte så många av hans riktigt stora topphits, han hade valt en lite annan repertoar, men det gjorde absolut ingenting, för han är en bra sångare och väldigt duktig gitarrist så det var ett sant nöje att njuta av alla kvällens låtar.



Efter konserten ville väninnan, tillika stadsfullmäktigeordförande och riksdagsman, gå backstage och på stadens vägnar tacka Tomas för att han kommit till Jakobstad än en gång. Jag följde med som fotograf till det oglamorösa omklädningsrummet där vi fick träffa en ödmjuk, vänlig artist:



Och så bytte kameran fotograf, och det blev Tomas & Tiina :))



Det här veckoslutet har vintern visat upp sol och bländande vacker natur, och man skulle nästan nästan ha kunnat ana våren en aning om det inte vore för att temperaturen igen sjunkit till kring -20 grader... februari är vintermånad så är det bara, och vi får så lov att hålla ut en tid ännu! Jag filmade sången "Håll ut" ikväll men misslyckades med överföringen hit, så det får bli ett YouTube-klipp på den i stället:



Nu har jag avslutat kvällen med att se på gårdagens Skavlan, och jag fick riktiga nostalgirysningar och flashbacks från ungdomstiden då kvällens stora gästartist Robin Gibbs introducerades med ett några av gamla Bee Gee's godingar... ja det var dansmusik det!!

Fredagstema: Mina kvarter

Dags igen för fredagstemat, Annika i Reston vill att vi den här veckan ska ha "Show and Tell" om I mina kvarter.

Visst vill ni väl först veta var det är jag finns? Ledtråd: Klicka upp bilden och sök en rund röd ring på den finska västkusten, i det s.k. Svenskfinland, i landskapet Österbotten!



Sådärja, då har ni förhoppningsvis lokaliserat staden som inte grundades av Jakob (de la Gardie) utan av hans änka Ebba (Brahe), eftersom han själv hann dö innan grundandet.

Mina kvarter ligger 2 km söder om torget. Det allra närmsta området består uteslutande av bostadshus byggda på 1970 - 1980-talen. Och nu tänker jag inte berätta mer utan ni får själva se er omkring! Föreslår att ni börjar här i gatuhörnet, gissar att många känner igen det gulaktiga tegelhuset från bilder här på bloggen ;)


Visa större karta

Kartbilden är några år gammal, för den gröna bilen framför huset är min gamla bil :)

Länkar till andra fredagsbloggare finns längre ner i högerspalten.

Öppet Hus

Igår hade vi Öppet Hus på flera av våra verksamhetsställen. Här är några bilder:

Beklädnadslinjens modeshow drar varje år en stor publik, så också i år och jag fick ställa mig i bakre ledet:

... så det var ju tur att jag kollade in generalrepetitionen som hölls på fredagen!

Fredagstema: Is

Okay, nu hoppar jag på fredagstemat = Show and Tell igen. Annika borta i Reston är februari månads temavärdinna, och hon har bestämt att den här fredagen ska det handla om is.

Lever man strandliv på de nordliga breddgrader som vi befinner oss på så förvandlas strandlivet oundvikligen en del av året till isliv.

Mina första fyra år levde jag på Lidingö, med vatten alldeles i närheten. Tyvärr har jag inga minnen av det livet, men jag gissar att vattnet säkert åtminstone till en del frös till is där också ibland. Om jag kommer ihåg rätt så gick en fartygsled förbi vårt område, så antagligen rörde vi oss inte på just de vattendragen, men säkert gjorde vi utflykter på andra isar, det finns ju rätt många vattenområden i Stockholmsregionen. Måste fråga mina föräldrar om det här sen då de om ett par månader återvänt från sitt semesterliv.

Resten av barndoms- och uppväxttiden tillbringade jag på åstranden. Vintertid var den isbelagda ån en naturlig lekplats för mig, mina systrar och våra kompisar. Vi skottade skridskobanor och byggde "labyrint-hus", och isen gjorde också att det blev betydligt enklare och snabbare att komma över till kompisarna som bodde på stranden mittemot oss. På våren var islossningen alltid lika spännande att följa med. Isen mörknade dag för dag, det mörkbruna flödvattnet trängde upp i kanterna, ibland murknade isen helt enkelt bara bort och försvann i all stillhet medan den andra år kunde lossna med brak, rassel och skrammel, och isflaken tornade upp sig på varandra och ibland nästan kom upp på vägen. Ibland hände detta nattetid och då man vaknade såg man vattnet sakta strömma och föra med sig kvistar, skräp och rester av isflaken ner mot kraftverket. Ibland skedde islossningen dagtid och många intresserade promenerade längs vår väg eller kom och stannade sina bilar för att se på skådespelet.





I barndomen var min pappa intresserad av isbanetävlingar, och de vintrar då istjockleken var tillräcklig ordnades sådana tävlingar nere vid båthamnen. Det var spännande att se bilarna tävla och sladda sig igenom banan, och så fick man ju köpa grillad korv att värma sig med :)

Då jag var i 8-9-årsåldern skaffade vi oss sommarstuga i skärgården, och vintertid blev det såväl skidturer som promenader och turer med sparkstötting, och ibland bilturer dit. Ett vinterminne är då min yngsta syster, då 2 år gammal, föll ner i ett hål i isen (grannen hade vinterfiskat och inte märkt ut hålet som blivit snötäckt...). Det kunde ha gått riktigt fasansfullt illa om hon inte reflexmässigt slängt armarna ut till sidorna och på så sätt blev hängande i hålet!



Själv har jag också gått ner mig i isen en gång, tillsammans med Pappan. Det var första gången jag var ute på isarna i den skärgård där vi nu tillbringar alla våra somrar, han tog med mig på en snöscotertur. Tyvärr råkade vi köra för sakta på ett ställe där det visade sig vara strömt, med påföljd att scotern sjönk, vi fick slänga oss i vattnet och rädda oss upp på iskanten. Som tur var så var vi nära en strand med sommarstugor och vi kunde bryta oss in och söka torra skor och kläder. Telefonen var tyvärr urkopplad för vintern, så vi fick söka oss till en släktings stuga, där Pappan visste att det fanns en fungerande telefon och vi kunde kalla på hjälp. På den här tiden hade vi ännu inte telefon i fickan, och skulle vi ha haft det så skulle den ändå ha blivit dränkt av saltvatten. Och hur gick det för scotern? Jo den bärgades med hjälp av dykare från 6 meters djup... Efter den här händelsen förändrades min relation till de isbeklädda fjärdarna en aning, jag är nu mycket mer nervös över varje litet knak i isen och vill snabbt söka mig till stranden.

Under de 7 år vi bodde i våningshuset nere vid bostadsmässtranden blev det såväl skidturer som promenader på isen utanför. Det var ju rena lyxen att bara stiga ut ett fåtal meter utanför ytterdörren och så var man på isen! Så nära vatten får man inte bygga någonstans idag. Speciellt minns jag gångerna jag kunde gå på ispromenader med barnvagn eller pulka, extra härligt var det då den tidiga vårsolen värmde och man kände att snart är den långa vintern över, snart kluckar vågorna mot stranden och stenarna igen!

Vid vår egen sommarstrand, som nu är vinterstrand, rör vi oss inte långt ut på isen eftersom det är strömt en bit utanför på grund av farleden till slussen. Och då flödvattnet stiger så kommer man inte ens ut på isen inne i vår vik.

Vid den "strand" vi nu bor på här i stan, stadsdelen K-strand, finns tyvärr varken vattendrag eller istäckta fjärdar, den enda is vi ser till finns i frysboxen, på gatan, på bilrutorna och buskarna och under takkanten!