Ett par dagar försenad passar jag ändå på att ansluta mig till Mariannes Show and Tell, som denna vecka hade temat Smycken.
Börjar med det som dygnet runt finns på mina händer, dvs förlovningsringen anno 1993 och vigselringen från 1994, de syns här på ringfingret. Ringen på långfingret är på den här bilden på fel hand, det är ringen jag fick på vår 10-års bröllopsdag, och den har jag på höger ringfinger.
Börjar med det som dygnet runt finns på mina händer, dvs förlovningsringen anno 1993 och vigselringen från 1994, de syns här på ringfingret. Ringen på långfingret är på den här bilden på fel hand, det är ringen jag fick på vår 10-års bröllopsdag, och den har jag på höger ringfinger.
Min allra första ring var en söt silverring som jag fick av mina föräldrar på min 11-årsdag, ni vet den speciella mina-stora-idoler-Abba-vann-med-Waterloo-i-Brighton-dagen :) Om en månad fyller min Dotter 11 år, och jag hade för länge sedan tänkt att jag ska ge henne min ring då. Tyvärr bryr sig Dottern inte alls om smycken, och då jag dessutom vet att den troligen fort skulle slarvas bort av henne eftersom hennes ordningssinne för det mesta är allt annat än bra, så har jag börjat tveka - kanske jag sparar den till ett eventuellt kommande barnbarn...??
Min farmor gav vart och ett av sina flick-barnbarn en ring som konfirmationsgåva. Min ring var en smal guldring med en djupröd sten i infattning. Ringen hade jag fram till för inte så många år sedan dagligen på mig. Tyvärr har stenen ett par gånger fallit ur infattningen då de små "taggarna" som håller fast den gått av, och jag har fått sätta in en ny. Den senaste gången blev kulören tyvärr lite fel, stenen är nu mer rosa än röd.
Jag har en del smycken från våra två barnresor till Colombia. I Bogotá finns ett mäktig guldmuseum, el Museo del Oro, som vi besökt bägge gångerna. Där kan man se ca 250.000 guldföremål från landets olika indiankulturer, från den pre-colombianska tiden. Några av de smycken jag har är repliker av dåtida smycken, och jag tycker mycket om dem och använder dem ofta. Colombia är även världsberömd producent av smaragder, och det var ju ett "måste" att få något grönt i barngåva av bägge gångerna - så nu har jag ett smaragdhänge och en smaragdring, smycken som jag värdesätter mycket högt.
Kalevala-smyckena har fått en stor genomslagskraft under det senaste årtiondet. I min ägo har jag en serie: en ring, örhängen, ett matchande halsband, ett armband och en brosch som jag dels fått i julklapp av min man för ett par år sedan, dels fick ärva efter min svärmor.
Förutom de finare smyckena har jag en hel massa "krimskrams"-smycken hängade på krokar och liggande i lådor i mitt badrum. Ett litet smyckeskrin önskade jag mig i julklapp för några år sedan, och tomten hörsammade snällt min önskan :)
Örhängen är något som jag inte har väldigt mycket av, håller mig mest till ett par knoppar och ett par enkla små guldringar. På tal om örhängen ja...... sedan igår lördag har Sonen hål i ena örat!! Till 8-årspresent fick han håltagning & örhänge av moster C, han har pratat om det under sommaren/hösten och hon nappade på det. Jag har försökt få Dottern intresserad av att göra hål i öronen men det är hon inte alls intresserad av, men nu har jag då i stället en pojke som fixat det!
2 kommentarer:
Här var det smycken!! Härligt!
gillar dina vigselringar!
Precis, det kanske är bäst att låta dottern vänta på din ring, eller som du säger; ge den till barnbarnen.
Jag tycker om din konfirmationsring också. Så vackert med röda stenar!
Tack för det!
Om man nu får barnbarn... vill inte börja tänka så långt framåt i tiden ännu, jag är ju ung :)))
Skicka en kommentar