Den 17 juli och 26 augusti berättade jag i mina inlägg om de två männen härifrån, en av dem från vår kör, som drunknat under en fisketur och då ännu inte hittats,. Hösten har gått, och männen har fortsättningsvis varit försvunna. Vår körmedlems familj har sedan flere veckor tillbaka planerat en minnesstund för honom, och kören övade senast i tisdags kväll de sånger vi skulle medverka med. På torsdag fick vi beskedet att han hittats, vid en strandkant i Brahestad.... Så familjen fick hastigt och lustigt ändra planeringen, och det blev i stället såväl begravning som minnesstund. Märkligt. Men så bra att det gick så här. Konstigt skulle det ha blivit om minnesstunden skulle ha hållits nu, och en eller ett par dagar senare skulle beskedet om att han hittats ha kommit. Vi deltog inte i själva jordfästningen, bara i minnesstunden, där vi sjöng Jag har färdats, och Aftonens sång. Inte så lätt, det var många känslor med i sångerna, men vi kom igenom. Genast efteråt skyndade vi oss iväg för att hålla vår egen traditionsenliga allhelgona-sånggudstjänst.
Hoppas att den andra mannen hittas innan isarna lägger sig.
2 kommentarer:
Usch vad hemskt. Ngt sådant där verkar hända varje sommar, tycker jag.
Bra ändå att kroppen dök upp, måste kännas bättre för familjen på det sättet.
Vi ska hoppas på detsamma för den andra familjen.
Hårda bud.
Jo det var nog bra att det gick som det gick, att han hittades innan isarna lagt sig. Känns lite bisarrt dock att tänka på att flutit förbi här på havet, på sin väg norrut...
Skicka en kommentar