Tunisien: Mat & dryck

Det tunisiska köket imponerade inte så värst på oss, kanske de svartbrända lammfiléerna bidrog till det. Men mat åt vi ju varenda dag, lunchen var för det mesta en hamburgermåltid på det lilla matstället Sidi Ali utanför vårt hotell. Till skillnad från nästan alla andra på hotellet hade vi inte all-inclusive eftersom vi brukar tycka om att gå ut och pröva olika restauranger i näromådet. Tyvärr lider ju alla dessa små restaurangers ägare av systemet med all-inclusive, de flesta lokala ställena hade få om ens några matgäster då vi sökte ställen att äta på.




Skörden av årets dadlar hade nyss inletts, och på vår rundvandring i en oas fick vi både se hur skördandet går till och smaka på de färska frukterna.




Vi såg många stora fält med olivträd längs vägarna, tusentals och åter tusentals träd. Än var det en tid kvar tills skörden skulle sätta igång.
Tunisiens största exportvaror är förresten 1) oliver 2) olivolja 3) vete (tänk couscous) och 4) dadlar.





Granatäpple, barnens favorit




Bä bä vita lamm.... snart är du slaktad och mat på tallrik...




Andra vyer längs vägarna:




Salthögar i den stora saltöknen Chott Ej Djerid mellan Douz och Tozeur





Utanför och inne i saluhallen i Tozeur




Cappuccinopaus



Någonting att äta... någonting att dricka... som t.ex. en fisk- och skaldjursmiddag, eller småplock före en tunisisk "brik" och en couscousrätt, med inhemskt öl eller vin eller mindre inhemska läskedrycker...





Hur klarade vi då det hygieniska; det är ju så vanligt att turister drabbas av s.k. turistmage i de här länderna med för oss främmande bakterieflora? Svaret är att med hjälp av normal försiktighet och de här två vännerna, mjölksyretabletterna och flaskan med handdesinfektionsmedel (av Sonen benämnt "laxermedlet", det riktiga ordet var för svårt för honom!) så gick allt riktigt bra fram tills dess att vi stod nere i hotellvestibulen med allt vårt bagage och väntade på bussen som skulle föra oss till flygfältet. Då snurrade Sonens mage till och diarrén var ett faktum. Efter ett kortvarigt panikanfall från min sida, då jag föreställde mig hur fasansfull bussresan och den nattliga flygresan skulle bli, slet jag fram Imodium-tabletterna ur väskan och slängde en tablett i honom. Och hokus pokus - efter ett sista toabesök vid det hotell vi stannade vid ett stycke från vårt så var han ok! Puh.....