Onsdag 18 februari
Efter bara ett par timmars sömn ringde väckarklockan och det var dags att ställa oss i ordning för vår resa. Ute var det kaaaallt, ca -18 grader, och vi fick klä oss så att vi klarade denna temperatur samtidigt som vi visste att det skulle vara betydligt varmare vid ankomsten till London. Vi tog bilen till järnvägsstationen och hoppade på pendolinotåget, och knappt 4 timmar senare steg vi av i Dickursby och tog bussen till flygfältet.
Blue1 flög oss till Heathrow på strax under 3 timmar. Den stora flygplatsen hann vi inte se mycket av, det var bara att hämta bagaget och hoppa på underground-tåget in till city. Vi hade ett stationsbyte före Victoria station, och barnen blev ordentligt skärrade då jag och de men inte Pappan hann ombord på metrotåget som stack iväg och lämnade honom kvar på perrongen. Jag visste ju dock att vi bara skulle en station framåt innan vi skulle av, så jag gjorde mitt bästa för att lugna dem, och visst kom ju Pappan med nästa tåg bara några minuter efter att vi stigit av. Men jag märkte att det inträffade satte igång vissa tankar hos Dottern, hon kommenterade flere gånger att hon inte skulle ha vetat vad hon skulle ha gjort ifall hon ensam skulle ha varit ombord på tåget.
Vid Victoria stod det "delayed" och "cancelled" på de flesta lokaltågsavgångarna, och vi fick vänta en stund innan vi slutligen fick springa för att hinna ombord på tåget söderut. En dam på tåget berättade för oss att det varit någon personolycka längre fram, på stationen i Thornton Heath - alltså just där dit vi skulle! Men inget av det syntes då vi kom fram, i stället gladdes vi över att hitta Londonmammans finskflaggade bil utanför stationen!
Några minuter senare var vi framme hos familjen L, och det dröjde bara ett par minuter innan de stora pojkarna (vår son samt de två äldre Londonsönerna, 3 och 6 år) var i full gång med Legobyggandet. Och till kvällen kom även Londonpappan hemcyklande från jobbet i city, och vi fick alla umgås till vi trötta bäddade ner oss efter en lång dag.
Torsdag 19 februari
Mitt i dagen for Pappan, barnen och jag in till City. Barnen överraskades och imponerades stort av att Big Ben var det första de såg rakt framför sig då vi steg ut från Westminster-stationen kl. 12.45! Klocktornet, Westminster Abbey och parlamentsbyggnaden är ju nog en imponerande syn för oss som är vana med en helt annan byggnadskultur och arkitektur.
Vi behövde inte läsa skyltar för att hitta till vårt första mål för dagen, det fanns där rakt framför våra ögon på andra sidan Themsen: magnifika London Eye.
Eftersom det denna vecka var "midterm-holiday" i England var det massor med folk, främst barnfamiljer förstås, i farten och köerna var långa till de olika turistattraktionerna. Londonmamman hade dock förutsett detta och bokat biljetter och "flight"-tid till hjulet åt oss via internet, så vi behövde inte ställa oss i biljettköpskö utan kunde avnjuta goda våfflor före det var vår tur att kliva ombord.
Utsikten från det 135 meter höga hjulet är förstås alldeles "amazing" - och lite svindlande är det att ca 800 personer samtidigt befinner sig i de 32 "hytterna" under de ca 25 minuter som det tar att åka ett varv.
Nästan uppe:
Utsikt från högsta punkten i London!!
Big Ben, Westminster Abbey, ministeriebyggnaderna, Downing Street, Buckingham Palace, Hyde Park....
Efter åkturen promenerade vi vidare längs stranden mot Jubilee Bridges. Längs vägen passerade vi flere levande statyer, "konstverk" och artister.
Promenaden gick via Trafalgar Square till Covent Garden, där vi åt en smaklig seneftermiddagslunch vid Wagamama.
Sonen höll under hela eftermiddagen på att driva oss till vansinne med skrikande och gråtande, och det var sååååå nära att jag dumpat honom på Trafalgar Square... Från Covent Garden tog vi efter lunchen undergrounden till Piccadilly Cirkus, och sökte oss sedan längs Regent Street till det som varit Sonens mål under dagen: leksaksvaruhuset Hamley´s där vi sen utforskade alla sju våningarna grundligt tills dess att mörkret sänkt sig och barnen var trötta...
Regent Street, på väg mot Hamley´s
Vi tåg tåget tillbaka till T.H. och joinade Londonmamman vid supermarketen Tesco. Resten av kvällen blev det lek, mat och gullande med lilla Londonsonen, 4 mån.
Fredag 20 februari
På eftermiddagen lämnade Pappan och jag barnen med Londonmamman och tog tåget till West Croydon där vi shoppade ett par timmar. Längs gågatan, som mycket påminner om Drottningsgatan i Stockholm, finns många affärer och stora köpcentra.
Barnen och Londonmamman hade tillbringat eftermiddagen på Toys 'r' us och McDonald´s. Mellersta Londonsonen hade fått stanna hemma med grannfrun och hennes dotter eftersom han blivit febrig, och han var sen hängig och famnig resten av kvällen som papporna spenderade med att skruva och fixa och förbereda sig för lördagens cykeltur.
Lördag 21 februari
Lördagen blev en helt underbar solig och varm första vårdag i London! Papporna klädde sig i cykeldräkter och stuvade två cyklar i bilen och sökte sig till Richmond Park. Londonpappan, som tävlingscyklat och som varje dag cyklar in till jobbet i city (ca 45 min) tog en 33 km lång runda medan Strandpappan, som för första gången cyklade på en sån här cykel, nöjde sig med 22 km.
Den här bilen fotograferade Pappan under sin cykeltur. Så nu har det avslöjats att vi på mitt jobb har utökat vår verksamhet med en annan bransch utomlands :))
Mammorna i sin tur tog barnen med sig och åkte tåg till Wandsworth Common, där ungarna fick leka av sig i en lekpark.
Mammorna var efter dagens barnstrapatser väldigt glada över att lämna ungarna hemma med Papporna och åkte till kvällen in till city på en girly-girly night: Pizza & Prosecco på Fire and Stone, därefter en riktigt girly teaterföreställning i Covent Garden, och som grädde på moset en stor härlig glassportion vid Häagen-Dazs glasssrestaurangen vid Leicester Square :) En mysig kväll!!
Min pizza: en New York - ingredienserna finns listade på Fire and Stones hemsida!
Söndag 22 februari
Förmiddagen gick åt till förberedelserna för eftermiddagens barndop. Londonfamiljen bjöd först oss och lilla L:s andra fadderpar på en god 3-rätters söndagslunch på en italiensk restaurang, Il Ponte. Sedan var det dags att hoppa in i bilarna och söka sig mot Finska kyrkan, där dopet och mottagningen efteråt skulle äga rum.
På plats var många av Londonpappans släktingar, och arbetskamrater och vänner till såväl honom som Londonmamman. Den finska prästen förrättade dopet på engelska och knagglig svenska. Vi stod uppe med Londonfamiljen och det andra fadderparet, och jag fick hålla L. i min famn under hela ceremonin. Han uppförde sig exemplariskt (till skillnad från våra ungar som satt tillsammans och tisslade och tasslade och fnissade och störde... gggrrr, jag sände många arga blickar men det hjälpte inte). Det kändes fint att igen få bli fadder åt ett litet barn. Mitt första fadderbarn (en kusin) fick för bara några veckor sedan sitt första barn, mitt andra fadderbarn (min systerdotter) blir myndigt om en dryg månad, mitt tredje (son till goda vänner) fyller 17 i år, och på "småbarnssidan" har jag Pappans 2-åriga systerdotter och nu då också lilla London-L. Så roligt att följa med hur de alla har växt upp och utvecklas!
På mottagningen efteråt bjöds vi på sallader, smörgåstårtor (som var nånting nytt för engelsmännen!), knackkorv, och så kaffe med tårta. Trevlig samvaro, som avslutades vid 20-tiden då vi körde hem och trötta varvade ner framför tv:n.
Måndag 23 februari
Dags för stora sonen O att återvända till skolan igen efter midterm-holiday, och mellansonen C till sitt dagis. Medan vi packade våra resväskor och skötte lilla L följde våra barn med Londonmamman då hon förde de stora pojkarna. Vår son tog den här bilden på O:s skola:
Lite efter kl. 12 stuvade vi in oss i bilen och Londonmamman körde oss till East Croydon, varifrån vi tog tåget till Gatwick. Vi testade denna gång att flyga med EasyJet, som öppnade sin London-Hfors-linje i slutet av förra året. Helt ok, med vänlig kabinpersonal. I Helsingfors fick vi sedan sitta och fördriva nästan 3½ timme i väntan på flyget hem till vårt eget närbelägna flygfält, där en pinande kall vind och 8 minusgrader fick oss att inse att det nog är vinter ännu... Hemma var vi kl. 2 på natten, och en överlycklig Jakky tog emot oss.
Som avslutning några bilder från Londonfamiljens hus och trädgård. Familjen bor i den vänstra delen av huset, i bottenvåningen, på 3 rum och kokvrå, och med egen trädgård på baksidan.
Den här bilden är inte från deras gata, men från en annan gata i Thornton Heath. Typiskt engelska hus i rad!
Blue1 flög oss till Heathrow på strax under 3 timmar. Den stora flygplatsen hann vi inte se mycket av, det var bara att hämta bagaget och hoppa på underground-tåget in till city. Vi hade ett stationsbyte före Victoria station, och barnen blev ordentligt skärrade då jag och de men inte Pappan hann ombord på metrotåget som stack iväg och lämnade honom kvar på perrongen. Jag visste ju dock att vi bara skulle en station framåt innan vi skulle av, så jag gjorde mitt bästa för att lugna dem, och visst kom ju Pappan med nästa tåg bara några minuter efter att vi stigit av. Men jag märkte att det inträffade satte igång vissa tankar hos Dottern, hon kommenterade flere gånger att hon inte skulle ha vetat vad hon skulle ha gjort ifall hon ensam skulle ha varit ombord på tåget.
Vid Victoria stod det "delayed" och "cancelled" på de flesta lokaltågsavgångarna, och vi fick vänta en stund innan vi slutligen fick springa för att hinna ombord på tåget söderut. En dam på tåget berättade för oss att det varit någon personolycka längre fram, på stationen i Thornton Heath - alltså just där dit vi skulle! Men inget av det syntes då vi kom fram, i stället gladdes vi över att hitta Londonmammans finskflaggade bil utanför stationen!
Några minuter senare var vi framme hos familjen L, och det dröjde bara ett par minuter innan de stora pojkarna (vår son samt de två äldre Londonsönerna, 3 och 6 år) var i full gång med Legobyggandet. Och till kvällen kom även Londonpappan hemcyklande från jobbet i city, och vi fick alla umgås till vi trötta bäddade ner oss efter en lång dag.Torsdag 19 februari
Mitt i dagen for Pappan, barnen och jag in till City. Barnen överraskades och imponerades stort av att Big Ben var det första de såg rakt framför sig då vi steg ut från Westminster-stationen kl. 12.45! Klocktornet, Westminster Abbey och parlamentsbyggnaden är ju nog en imponerande syn för oss som är vana med en helt annan byggnadskultur och arkitektur.
Vi behövde inte läsa skyltar för att hitta till vårt första mål för dagen, det fanns där rakt framför våra ögon på andra sidan Themsen: magnifika London Eye.
Eftersom det denna vecka var "midterm-holiday" i England var det massor med folk, främst barnfamiljer förstås, i farten och köerna var långa till de olika turistattraktionerna. Londonmamman hade dock förutsett detta och bokat biljetter och "flight"-tid till hjulet åt oss via internet, så vi behövde inte ställa oss i biljettköpskö utan kunde avnjuta goda våfflor före det var vår tur att kliva ombord.
Utsikten från det 135 meter höga hjulet är förstås alldeles "amazing" - och lite svindlande är det att ca 800 personer samtidigt befinner sig i de 32 "hytterna" under de ca 25 minuter som det tar att åka ett varv.
Nästan uppe:
Utsikt från högsta punkten i London!!
Big Ben, Westminster Abbey, ministeriebyggnaderna, Downing Street, Buckingham Palace, Hyde Park....
Efter åkturen promenerade vi vidare längs stranden mot Jubilee Bridges. Längs vägen passerade vi flere levande statyer, "konstverk" och artister.
Promenaden gick via Trafalgar Square till Covent Garden, där vi åt en smaklig seneftermiddagslunch vid Wagamama.
Sonen höll under hela eftermiddagen på att driva oss till vansinne med skrikande och gråtande, och det var sååååå nära att jag dumpat honom på Trafalgar Square... Från Covent Garden tog vi efter lunchen undergrounden till Piccadilly Cirkus, och sökte oss sedan längs Regent Street till det som varit Sonens mål under dagen: leksaksvaruhuset Hamley´s där vi sen utforskade alla sju våningarna grundligt tills dess att mörkret sänkt sig och barnen var trötta...
Regent Street, på väg mot Hamley´sVi tåg tåget tillbaka till T.H. och joinade Londonmamman vid supermarketen Tesco. Resten av kvällen blev det lek, mat och gullande med lilla Londonsonen, 4 mån.
Fredag 20 februari
På eftermiddagen lämnade Pappan och jag barnen med Londonmamman och tog tåget till West Croydon där vi shoppade ett par timmar. Längs gågatan, som mycket påminner om Drottningsgatan i Stockholm, finns många affärer och stora köpcentra.Barnen och Londonmamman hade tillbringat eftermiddagen på Toys 'r' us och McDonald´s. Mellersta Londonsonen hade fått stanna hemma med grannfrun och hennes dotter eftersom han blivit febrig, och han var sen hängig och famnig resten av kvällen som papporna spenderade med att skruva och fixa och förbereda sig för lördagens cykeltur.
Lördag 21 februari
Lördagen blev en helt underbar solig och varm första vårdag i London! Papporna klädde sig i cykeldräkter och stuvade två cyklar i bilen och sökte sig till Richmond Park. Londonpappan, som tävlingscyklat och som varje dag cyklar in till jobbet i city (ca 45 min) tog en 33 km lång runda medan Strandpappan, som för första gången cyklade på en sån här cykel, nöjde sig med 22 km.
Den här bilen fotograferade Pappan under sin cykeltur. Så nu har det avslöjats att vi på mitt jobb har utökat vår verksamhet med en annan bransch utomlands :))
Mammorna i sin tur tog barnen med sig och åkte tåg till Wandsworth Common, där ungarna fick leka av sig i en lekpark.
Mammorna var efter dagens barnstrapatser väldigt glada över att lämna ungarna hemma med Papporna och åkte till kvällen in till city på en girly-girly night: Pizza & Prosecco på Fire and Stone, därefter en riktigt girly teaterföreställning i Covent Garden, och som grädde på moset en stor härlig glassportion vid Häagen-Dazs glasssrestaurangen vid Leicester Square :) En mysig kväll!!
Min pizza: en New York - ingredienserna finns listade på Fire and Stones hemsida!
Söndag 22 februari
Förmiddagen gick åt till förberedelserna för eftermiddagens barndop. Londonfamiljen bjöd först oss och lilla L:s andra fadderpar på en god 3-rätters söndagslunch på en italiensk restaurang, Il Ponte. Sedan var det dags att hoppa in i bilarna och söka sig mot Finska kyrkan, där dopet och mottagningen efteråt skulle äga rum.
På plats var många av Londonpappans släktingar, och arbetskamrater och vänner till såväl honom som Londonmamman. Den finska prästen förrättade dopet på engelska och knagglig svenska. Vi stod uppe med Londonfamiljen och det andra fadderparet, och jag fick hålla L. i min famn under hela ceremonin. Han uppförde sig exemplariskt (till skillnad från våra ungar som satt tillsammans och tisslade och tasslade och fnissade och störde... gggrrr, jag sände många arga blickar men det hjälpte inte). Det kändes fint att igen få bli fadder åt ett litet barn. Mitt första fadderbarn (en kusin) fick för bara några veckor sedan sitt första barn, mitt andra fadderbarn (min systerdotter) blir myndigt om en dryg månad, mitt tredje (son till goda vänner) fyller 17 i år, och på "småbarnssidan" har jag Pappans 2-åriga systerdotter och nu då också lilla London-L. Så roligt att följa med hur de alla har växt upp och utvecklas!
På mottagningen efteråt bjöds vi på sallader, smörgåstårtor (som var nånting nytt för engelsmännen!), knackkorv, och så kaffe med tårta. Trevlig samvaro, som avslutades vid 20-tiden då vi körde hem och trötta varvade ner framför tv:n.
Måndag 23 februari
Dags för stora sonen O att återvända till skolan igen efter midterm-holiday, och mellansonen C till sitt dagis. Medan vi packade våra resväskor och skötte lilla L följde våra barn med Londonmamman då hon förde de stora pojkarna. Vår son tog den här bilden på O:s skola:
Lite efter kl. 12 stuvade vi in oss i bilen och Londonmamman körde oss till East Croydon, varifrån vi tog tåget till Gatwick. Vi testade denna gång att flyga med EasyJet, som öppnade sin London-Hfors-linje i slutet av förra året. Helt ok, med vänlig kabinpersonal. I Helsingfors fick vi sedan sitta och fördriva nästan 3½ timme i väntan på flyget hem till vårt eget närbelägna flygfält, där en pinande kall vind och 8 minusgrader fick oss att inse att det nog är vinter ännu... Hemma var vi kl. 2 på natten, och en överlycklig Jakky tog emot oss.
Som avslutning några bilder från Londonfamiljens hus och trädgård. Familjen bor i den vänstra delen av huset, i bottenvåningen, på 3 rum och kokvrå, och med egen trädgård på baksidan.
Den här bilden är inte från deras gata, men från en annan gata i Thornton Heath. Typiskt engelska hus i rad!
