På gång igen!

Så där ja! Nu har jag äntligen tagit mig lite tid att sitta ner vid datorn och göra nåt åt den här bloggen!!! Det blev ett jättelångt uppehåll, jag hade nog inte tänkt att det skulle bli det, men jag har varit tvungen att prioritera andra saker. Om jag visar hur det ser ut just nu då man kommer in till oss så kanske ni förstår att det finns en hel del som kräver insatser, och ändå syns bara en del av "eländet" på bilderna...

Det som är på gång är alltså att vi flyttade hem från villan på söndag för 1½ vecka sen, alltså till skolstarten. Vi tog genast itu med att tömma Dotterns rum, för det är dags att tapetsera om i hennes rum. 10-snart-11-åringen som redan känner sig som (och uppför sig som!) tonåring vill inte längre bo med små söta mumintroll på väggen, och det kan jag ju nog förstå. Alla hennes grejer från skåp och lådor samt möblerna ligger utspridda över hela huset, själv huserar hon här i arbetsrummet, där jag nu alltså smugit mig in och trängt mig in framför datorn en stund då hon är borta.

Jag började jobba i måndags, efter fem veckors sjukledighet. Idag är Sonen så förkyld så han fick stanna hemma, vilket alltså innebär att också jag är hemma, inte hann jag vara många dagar på jobb inte.

Dottern har blivit fjärdeklassare, och Sonen har börjat på tvåan. Bägge har kommit igång bra, och spännande tycker de att det är med de nya språken: Dottern har börjat läsa engelska och Sonen finska. Också Jakky har börjat i skola - hundskola! Förra torsdagen var vi första gången med honom till hundplanen, där det fanns ett sammelsurium av doggar av olika ras och storlek. Riktigt roligt är det att tre av hans syskon också är där! Försökte fånga dem alla på en snygg bild, men det var ju lättare sagt än gjort...

Jakky längst till höger

Min arm är inte ok ännu, men bättre och bättre går det. Jag går på fysioterapi och LPG-behandling, och det ger resultat. Jag är bara så irriterad på den hvc-läkare som jag gick till då min första sjukskrivningsperiod gick mot sitt slut. Jag var bekymrad och frågade om jag inte borde till röntgen eller fysioterapi, men han meddelade bestämt och tydligt att enligt hans uppfattning läks sådana här skador bäst av sig själva! Han upprepade detta ett par gånger för säkerhets skull, och förlängde min sjukledighet. Inte blev det sen så mycket bättre under den följande veckan, så sen fick jag via min arbetsläkare på röntgen- och fysioterapiremiss. Röntgen visade att allt är ok trots värk och stelhet, medan redan första fysioterapibesöket gav ett mycket positivt resultat, så jag förstår inte varför man bara borde låta tiden gå utan åtgärder?! Är vissa läkare avigt inställda mot fysioterapi och tror bäst om sig själva och medicinkonsten, eller vad handlar det egentligen om?

Jag har satt in endel bilder i några av de senast föregående inläggen, ni får gärna bläddra bakåt! Fler bilder från sommaren som gick kommer i egna inlägg senare. Nu ska vi iväg och hälsa på får i Lepplax!