Nä men kom igen alltså...

Hör du du du, StrandMamman, inget blogginlägg på över en månad?? Vad menar du?? Äh, du kommer väl med dina undanflykter om att du inte haft tid, det har varit fullt upp på jobbet och hemma, du har inte orkat, du har saknat inspiration, inte fått ihop bra bilder osv. osv. Nä men kom igen alltså!! Det är inget tvång att skriva varje dag, du måste inte ha bilder i varje inlägg, du måste inte skriva långa berättelser! Nu har vi haft vårdagjämning och dagarna är längre är nätterna. Nu blir kvällarna också längre och ljusare eftersom vi i natt gick över till sommartid. Så ge inte upp! Ja ja ja, jag vet att du alltid varit en usel dagboksskrivare, fick ny dagbok till jul eller födelsedag och orkade skriva max 1-2 dagar - men nu är du ju vuxen och har hållit ut med bloggandet i snart två år så inte sjutton ska du börja låta det glida dig ur händerna nu. Kom igen, StrandMamman!!!

Hälsningar,
StrandMamman

----------------

Jag lyssnar till mig själv, och lyder.... och sätter ut några bilder från månaden som gått.

En sån härligt snörik vinter vi har haft! Vår "gårdskarl" har fått jobba ofta, och med gott resultat ;)



Hopen med snö utanför köksfönstret blev så hög att det var enkelt för Tusse att ta ett kliv upp på fönsterblecket och titta in...



... medan Jakky fick sitta inne och suckande titta ut genom sitt fönster, och konstatera att det inte går att komma ut på bakgården innan drivorna sjunkit ihop...



En annan av Tusses utkiksplatser



Också hos mina föräldrar har snön legat tjock såväl på växthustak som på marken



Barnen fick pröva på en liten tur med släde och draghundar



För en och en halv vecka sedan körde vi till Vuokatti nära Sotkamo, österut härifrån sett. Minisemestern torsdag - söndag fick vi genomföra med lite specialarrangemang, eftersom Pappan var tvungen att åka hem fredag kväll för att kunna fara på begravning på lördag (hans moster + dennas man, dubbelbegravning). Därför kom mina föräldrar med oss, vilket var både bra och trevligt. Vi har i många år talat om att åka till någon skidbacke för att barnen skulle få lära sig åka slalom, men det har av olika anledningar inte blivit av förrän nu.



Den dåliga bildkvaliteten på bilden av barnen i träningsbacken beror på att jag knäppte den med mobilkameran. Såväl fredag som lördag förmiddag fick de en lektion av en skidlärare, och sen åkte vi tillsammans i de olika pisterna. Det var alltså första gången de åkte slalom, och jag var så jätteglad över att de blev begeistrade i det, det kändes sååå kul att åka tillsammans!



Vårt superfina och nästan nybyggda boende (lägenhet Emilia i IidanKulta) låg mittemellan de båda liftsystemen, ca 300 meter från backarna.



Tillbaka i backarna. Prickarna som skymtar nere i den första bilden är mina barn, på väg neråt på egen hand!



Avslutar med systerdotter F, som fyllde hela 6 år för en månad sedan. Guldmedaljen runt nacken fick hon efter att galant ha kommit i mål efter 1 km i spåret på Onnis runda (alla andra fick också guldmedalj...). Själv fick jag konstatera att mina egna barn, som deltagit varje vinter sedan de var 2 år gamla, inte längre ville vara med...