Övergivet. Jag blir så ledsen över hus som lämnats tomma, ensamma, övergivna. Spår av spetsgardiner i fönstren visar att här har bott någon. Någon som levt sitt liv i huset. Kanske ensam, kanske med familj. En gång i tiden har huset varit nytt, fint, älskat, levande. Det har fått uppleva olika händelser, vardag, glädje, sorg. Det har målats, haft en trädgård, ett sammanhang. Det har haft en trappa. Kanske där har suttit en katt på trappan och slickat sin päls i solskenet. Folk har gått in i huset, ut ur huset. Slutligen har någon gått ut ur huset, genom dörren, nerför trappan. Och aldrig gått in tillbaka. Vad hände???
Bilderna är av två små hus i vår stadsdel. De är övergivna, de ser ledsna ut, och jag som går förbi med hunden undrar hur det var, vad som hände....
Tack Västmanländskan för månadens sista Show and Tell! I maj är det Musikanta som tar över. Övriga fredagsbloggare hittar du i högerspalten.