tisdag 30 september 2008

Strutsbjörn

Fick i fredags ett cirkulär gällande arbetsrelaterad stress på mitt skrivbord på jobbet. Kan bara konstatera att jag har varit så stressad att jag inte hunnit läsa det än...... Ärligt talat, det känns inte alls bra att komma till jobb en måndag morgon totalt uttröttad efter ett veckoslut då man inte alls hunnit vila upp sig och det varit fullt krig med ungarna i dagarna två med sprängande huvudvärk och psykiskt illamående som följd. Och sen är arbetsdagen fullproppad med möten och saker som måste göras genast och högen av brådskande ärenden tar aldrig slut. Väl hemma vill man bara blunda för de tusen saker som borde göras där, för att inte tala om att man har tagit med sig flere arbetsuppgifter hem som man inte hunnit göra under dagen och som borde vara klara tills i morgon eller helst redan i förra veckan. Nej jag mår inte bra av det här. Nej det borde inte vara så här. Nej jag vill inte ha det så här. Nej nej nej. Jag vill leka struts och sticka ner huvudet i sanden. Jag vill krypa i ide som en björn. Jag vill vara ledig ett år eller två med full lön. Jag vill ha lugn och ro. Jag vill ha egentid. Jag vill ha snälla lugna barn. Jag vill känna mig harmonisk. Jag vill vinna på lotto och resa runt i världen. Varför känns allt det här så utopistiskt just nu?????

torsdag 25 september 2008

Fredagstema: Väggar

Veckans fredagstema, Show and Tell, handlar om väggar. Jag väljer att ta fram några väggbilder tagna den här sommaren.

Hemma i stan är husfasaden ett gulaktigt kluvet tegel med mörkbruna fogar. Mot den större gatan har vi på ena sidan av huvudingången en lång vägg med endast ett badrumsfönster högt uppe. Mot den väggen växte tidigare massor med gula tulpaner, som de förra ägarna planterat. Väldigt vackra då de blommade, men också väldigt skräpiga och fula då de vissnade ner. Efter tulpanerna kom några vackra röda rosor, men de var inte många och rabatten var rätt dålig i skick. Vi förstorade den, byggde kantstenar och jag tog bort tulpanerna och började fylla upp den med fler rosor. Eftersom väggen är både lång och hög tyckte jag att det behövdes en hel del blommor för att skapa ett blickfång från gatan. Och nu i sommar, sjunde sommaren i huset för oss, tycker jag att jag fått den ungefär som jag vill ha den. På andra sidan ingången bryts väggen av de två köksfönstren. Också där har vi byggt en ordentlig rabatt längs med hela väggen. I rabatten finns bl.a. fänrikshjärtan, höstflox och kärleksört. Ytterst på vardera ändan har jag planterat en klängros. Tyvärr strular det med den ros som växer närmast ingången, den blev inte riktigt till nånting alls i sommar, men den som ligger ytterst, och som syns här på bild, blommade rätt vackert.

Det här handlade nästan för mycket om blommor jämfört med väggar, men det var min tolkning av vår fasadvägg :)



Jag går vidare med en annan husvägg, nämligen den vägg på villan som vätter mot vår närmaste granne. Väggen är rätt lång och massiv, och vi har valt att lätta upp den med ett vildvin. Växtligheten ramar in vårt sovrumsfönster, det blir liksom en gardin från utsidan.


I början av juli skippade vi ju skitvädret här hemma och stack iväg till Tallinn. Medan vårt fartyg lade till i hamnen stod vi på däck och beundrade de många långväga kryssningsfartygen som låg längs kajerna. På ett av fartygen upptäckte vi en klättervägg längst uppe, bakom flaggan!Till sist ännu det som satte igång renoveringsprojektet här hemma efter sommarledigheten, nämligen tapetbytet i Dotterns rum. 10-åringen ville ju inte längre ha en muminbård på sin vägg, så vi rev ner de gamla tapeterna och upp kom i stället nångting väldigt väldigt rött på fondväggen! Hur rummet i sin helhet blev att se ut ska jag återkomma till senare, då vi fått det sista på plats.



Det var det om väggar! Tack Petra för temana i september! I nästa månad ska det handla om nåt helt annat.... (kolla in Annas rubriker i kolumnen till höger)

onsdag 24 september 2008

En annan gårdagens nyhet

Det var inte bara tråkiga nyheter som vi fick ta del av igår. Dagen inleddes i mer positiv stämning då vi läste en annons i morgontidningen. "Vi gifte oss den 19.9. Firar med barnen på Cypern." Undertecknat Pappans lillasyster = min svägerska och hennes fästman, som reste med döttrarna på semesterresa (som alltså är bröllopsresa) i måndags!!

Ofattbart och skrämmande...

Jag gör den här gången så att jag kopierar in den text som jag skrivit som kommentarer på Annikas blogg i det här inlägget, orkar inte börja formulera samma texter och tankar på nytt.

Våldet kommer oss allt närmare... Vi här i min yrkesutbildningsenhet flaggar idag på halvstång liksom resten av landet. Vi samlade husets ungdomar (16-19 åringar)till en morgonsamling med tänt ljus och tyst minut, och de har haft möjlighet att diskutera i sina grupper, och enskilt med lärare/kurator/hälsovårdare. Det märks nog att stämningen är lite dämpad idag. Också arbetskompisar emellan diskuteras om hur man ska pejla/fånga in de signaler som sådana här illamående, sjuka ungdomar sänder ut. Vi vill ju inte ha en skolvärld bakom höga stängsel, passerkontroller och massvis med metalldetektorer, då har det ju gått riktigt snett. Men faktum är, att här i huset, där ca 670 av våra ca 1500 studerande finns, är det fritt fram för vem som helst att komma in, och caféet och matsalen är ju proppfulla med ungdomar vissa tider på dagen... och som vår rektor sa till mig idag, vi har massor med ungdomar som är jägare med jaktlicens... vart är världen på väg????????

Det visade sig att knappt någon alls av ungdomarna hade valt att gå och tala med kuratorn eller hälsovårdaren idag. Den sistnämnda sa, då jag talade med henne strax innan jag gick hem, att det varit så mycket lugnare stämning den här gången än för ett år sedan då vi hade den förra, och första, skolmassakern i landet, då åtta dog. Min reaktion var att att det låter skrämmande, har de redan blivit vana vid att sånt här händer. Hennes kommentar var att hon inte ser det så, utan det är nog rätt att unga inte ska behöva bära alla andras bekymmer och sorger på sina axlar, för det orkar ingen med i längden. Sen är det väl också så att trots att det här hände bara några hundra kilometer från oss så bryr inte våra ungdomar här sig så mycket om det pga en sån sak som språket: här är de flesta helt svenskspråkiga, medan den ort där det här nu hände är så helt finskspråkig och därmed en helt annan värld än den våra unga lever i. Låter konstigt men sant. Skulle det ha hänt t.ex. i Vasatrakten skulle det säkert upplevas som mycket mer skrämmande. Men som vuxen, och förälder, skräms man oerhört...

tisdag 23 september 2008

Jobbigt...

Ensam med ungarna och hunden på morgonen, då Pappan var på dagstripp till Hfors. Dottern påbörjat dagen redan omkring 5-tiden, vilket ledde till sedvanligt kaos. Jag kom mig iväg till jobbet först till 9. Märktes på skrivbordet att jag var borta nästan hela förra veckan. Direkt från morgonen blev det möte på möte tills dess att Dotterns lärare ringde lite före 13.30 och meddelade att det varit nåt bråk på skolgården och att Dottern rusat iväg därifrån och inte kommit till sin sista lektion. Då jag inte fick tag på henne per telefon rusade jag direkt iväg hem med en klump i magen. Hittade henne snyftande på terrassen, hon hade vare sig nyckel eller telefon med sig. Fick sitta med henne i famnen en god stund och ta rollen som mamma-kurator. Jobbiga saker diskuterades, och vissa saker kom fram. Ibland värker det i hjärtat för att man är så förbaskat ursinnig på hennes uppförande och utbrott, inbland värker det för att man lider med henne.... suck. Arbetsdagen var hur som helst förstörd i förtid, så det blev en hundpromenad i det fantastiskt fina höstvädret. Färgerna i naturen är nu så intensivt strålande i solskenet, man skulle vilja ta in dem, sätta undan dem i en burk och ta fram dem under den mörka vintern.
I morgon en ny stressig dag... på nåt vis känns det som att det är för mycket av allting den här hösten, vet inte hur jag ska ha ork till allt som måste göras fram till jul. Borde vara ute mera, hinna motionera eller gå på nån jumppakurs, eller ha nån annan egen-tid. Men vem ska ge mig den tiden?
Ett annat snart akut problem är att vi inte har någon hundskötare ordnad för vår höstlovsresa. Hade planerat att ha Jakky på hundpensionatet, men fick nyligen veta att innehavaren blivit sjukskriven från fysiskt arbete före sin mammaledighet och blev tvungen att stänga pensionatet. Så nu har jag ingen aning om hur vi ska göra... suck.
Godnatt.

fredag 19 september 2008

Fredagstema

Det är igen fredag, och den här gången är jag med på rätt dag :) Petra i Puerto Rico har den här gången gett oss fredagsbloggare i uppdrag att skriva på temat "en sång som du tycker representerar din stad / region / land". För mig var det här ganska lätt, det var genast en sång som dök upp i mitt huvud, och den får det bli.

För många, många brudpar runtom i Svenskfinland och Sverige är sången "Där björkarna susa" ett måste då man planerar sin vigsel och bröllopsfest - texten "... skall vårt strålande brudefölje en gång..." ger ju associationer till glädje och högtid, till den dag som av de flesta brudpar uppfattas som den viktigaste dagen, eller åtminstone en av de viktigaste dagarna, i deras liv. Och visst är sången fin. Jag sökte den på youtube och hittade två videoklipp, varav ni här får ta del av Jailbird Singers´ version från 60-talet. På dagens bröllop brukar den vanligen sjungas av en solist, vilket ger en helt annan, och som jag tycker, bättre stämning.



Hur anknyter då det här till fredagstemat? Jo genom Viktor Sund (1891-1966), som skrev texten till folkmelodin "Där björkarna susa" som den finländske kompositören Oskar Merikanto tonsatte år 1916. Viktor Sund föddes i Jakobstad, utbildade sig till folkskollärare i Nykarleby (där man också finner en anknytning till sången) och levde och verkade sedan hela sitt liv här i Jakobstad. Då han avled år 1966 fick hakobstadsborna ärva all hans egendom med staden Jakobstad som förvaltare, och därigenom kom även rättigheterna till "Där björkarna susa" i jakobstadsbornas ägo. Och ännu i denna dag får staden upphovsmannaintäkter för de tillfällen då sången framförts i publika sammanhang (youtube-framföranden ger dock inget klirr i kassan...).

Fredagsbloggare:Nilla,Simone,Anna,Desiree,Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan ,AuroraBuddha,Anki,Lullun, Marianne,Victoria,Susanne,Lia,Cecilia,Leopardia,
Anne-Marie, Marina, Marie, M.K.B, Ulrika, Jemaya, StrandMamman, Barbamorsan, Nina, Kicki

torsdag 18 september 2008

En till

Skolhälsovårdaren testade för säkerhets skull Dottern idag på eftermiddagen. Resultat: hon har också angina och får så lov att stanna hemma från skolan i morgon. Det tycks vara i så tidigt stadium att hon själv inte hunnit börja känna av nåt i halsen. Sonens hals i sin tur har blivit bättre, och han har haft fullt upp idag med att bygga lego.

Pappan upptagen med två olika möten ikväll, så det blev jag som fick fara med Jakky på hundskolan. Han och hans tre syskon som också går där blir alltid så yra då de träffas, snurrar runt varandra i en stor hög, sliter och låtsasbiter i varandra. Man får kolla att det är rätt hund man får med sig då man trasslat upp dem :) Själva lektionen gick rätt bra, vi tränade inkallning, spårning hopp, och på slutet lite "Stå".

Jag skäms...

... för att jag inte tycks komma igång med bloggandet nu i höst. Det gick ju så bra under våren, tror att det blev minst ett inlägg per dag, och det var roligt att se att mina vänner kikade in på sidan regelbundet för att kolla vad jag lagt upp. Nu går det det jättelänge mellan inläggen och ni kanske har gett upp... så var det inte tänkt, och jag ska försöka ändra på det. Det som hänt är ju att vi, sen vi flyttade hem efter sommarboendet, satte igång med renovering, och det känns fel att sätta sig vid datorn nån längre stund då det finns så massor omkring en som borde tas itu med. Just nu har vi arbetsrummet halvtömt, de sista bokhylledelarna som vi beställt med hemtransport kommer på tisdag kväll och före det borde taket hinna få sig en omgång med penseln. Igår kväll började vi också tömma Sonens rum, han ska få en av de gamla bokhyllorna från arbetsrummet och innan vi ställer in den ska golvet tömmas så vi kan bona upp parketten ordentligt. Och så ska det göras en ordentlig utrensning av alla hans grejor.... Jag har äntligen också tagit itu med den enorma högen med strykkläder (jag hatar att stryka!!!) och gjort en del fynd, "jasså det var här den där skjortan fanns!".

Sonen vaknade på tisdag morgon med sjuk hals, men jag konstaterade att eftersom han kan skrika och vråla åt mig så kan han nog fara till skolan. 2½ timme senare ringer de därifrån och säger att han har feber och sjuk hals, så det blev att hämta hem honom. Fick höra att flere barn i skolan, främst i klassen under honom, just nu har drabbats av angina, så efter att ha genomlidit en svår natt då han tyckte att halsen håller på att explodera och brinna upp i kombination med feber så blev det provtagning på onsdag morgon, och visst var det angina. Så nu är jag hemma med honom resten av veckan. Hoppas bara att vi andra förskonas från eländet, men risken är ju stor att vi smittas. Peppar peppar....

Igår publicerades kandidatlistorna för kommunalvalet. Och den som läste hittade Pappans namn bland kandidaterna i Jakobstad. Han gör ett försök, så får vi se hur det går. Nån stor valkampanj har han ändå inte tänkt genomföra. Kandidatens fru håller låg profil men ser ännu fler "ensam-hemma-med-barnen-igen, när-ska jag-slippa-ut-på nånting" kvällar framför sig...

Blev så arg när jag fick meddelande om att fotokursen som jag anmält mig till kommer att hållas flere veckor tidigare än vad som meddelats och dessutom på annan veckodag. Krockar med körens övningar, föräldramöten och skoltalko, ggggrrrrrrrr!!!

Vi var ju på Slaget i Oravais och på Afton i Nycarleby under veckoslutet. Jag tog massor med bilder som jag tänkt visa här, har börjat ladda upp dem men det har lämnat halvvägs. Ska försöka åtgärda det under dagens/kvällens lopp! Men nu blir det hushållsarbete!

söndag 14 september 2008

Slaget i Oravais

Det har tagit länge, men här är äntligen ett plock av de bilder jag tog då 200-års minnet av slaget i Oravais uppmärksamgjordes på slagfältet i Oravais. Ryssarna fick tyvärr de svensk-finska att ta till reträtt, vilket så småningom ledde till att Finland, som i över 600 år varit en del av Sverige, blev en del av Ryssland. Det var en minnesvärd iscensättning vi fick ta del av, tyvärr får ni som tittar på bilderna här inte höra de dundrande kanonerna och känna lukten av krutrök. Men om ni är uppmärksamma så kanske ni hittar vår Europa- och integrationsminister, iförd gröna gummistövlar :)
























Det var första gången jag använde min nya kamera för att ta mer än några enstaka bilder. Märkte snabbt att det objektiv som följde med kameran då jag köpte den nog snabbt måste kompletteras med ett som jag kan ta bättre närbilder med, det saknar jag just nu. Och så borde jag ju hinna med nybörjarkursen som jag är anmäld till...

lördag 13 september 2008

Fredagstema: Flaggor

Äsch, jag hann inte med nåt fredagstema igår, vi började tömma arbetsrummet och det tar tid att gå igenom vilka alla mappar man kunde tömma, vilka papper som behöver sparas etc. Taket ska få sig ett lager ny färg, parketten ska bonas och sen ska den nya bokhyllan och skrivbordet monteras ihop och sättas upp. Två delar till bokhyllan fanns inte i lager vid Ikea i Haparanda, så de har vi beställt med hemtransport, kan dock ta närmare två veckor innan vi har dem här.

Barnen har undantagsvis skoldag idag, och gav sig iväg för en liten stund sedan. Sonen ska med sin klass och skolans övriga klasser ut på vandring, de har matsäck med sig. Som tur är har det lovats uppehållsväder, så jag tror de får en fin dag. Skoldagen slutar 12. Dottern blev uttagen till skolmästerskapen i friidrott, hon ska springa 800 m (åk 3-4) och i två masstafetter (både åk 3-4 och som extra inhoppare i åk 5-6!). Hennes skoldag slutar vid 13-tiden. Pappan for på egna förmiddagsuppdrag och själv ska jag försöka pussla ihop den här dagen så att jag hinner via jobbet och hämta ett par saker, till sportplanen och se när Dottern springer sitt 800 meters lopp, fixa mat så att Sonen får äta kl. 12, ut med Jakky, packa in present som Dottern ska ha med sig på ett födelsedagskalas, köra iväg med Sonen och Pappan till Oravais och de stora festligheterna på slagfältet med anledning av firandet av 200-årsdagen av händelserna i 1808-09 års kring, som ledder till att Finland som varit en del av Sverige förlorades till Ryssland, på distans instruera Dottern så hon får mat i sig och kommer iväg till sitt kalas, hämta Dottern, och sen köra till Nykarleby för att vara med om de fortsatta festligheterna ute på stan, då de ordnar Afton i NyCarleby... puh!!!! Dags att sätta igång, men först något på temat Flaggor:

Vi har ingen flaggstång, och jag är inte heller intresserad av att ha någon. Däremot har vi ett par små bordsflaggor i vårt hus. Eller rättare sagt barnen har. Våra barn har ju sina rötter i en helt annan världsdel, i Colombia i Sydamerika. Med tre års mellanrum gjorde vi våra adoptionsresor dit, och landet har också kommit att bli ett andra hemland för oss föräldrar. Våra barn var ju bara små babysar då vi fick dem (2 mån gamla), och har således inga egna minnesbilder av nånting från den tiden. Dottern var nyss fyllda 3 då vi hämtade lillebror, och minns nog heller inget från den resan. Minnena kommer i stället från alla de fotografier vi tagit, videofilmerna, och föremålen vi köpt där. Förr, för faktiskt inte allt för länge sedan, var det ju väldigt vanligt att många höll tyst om att barnen var adopterade, man berättade det inte ens för barnet självt vilket kunde leda till väldigt traumatiska situationer längre fram i livet. På den tiden var det ju inhemska adoptioner som gällde, och det syntes kanske inte så mycket utåt att barnet inte var biologiskt barn i familjen. Idag är kulturen en helt annan, de internationella adoptionerna har ökat kraftigt i antal, och det är självklart att saken diskuteras, speciellt inom familjen. Utåt, mot folk man inte känner så värst bra, är det däremot inte det första man nämner, om nu inte frågorna ställs förstås. Nåja, för att återknyta till temat. Våra barn har dubbelt medborgarskap, och vi har inga planer på att ändra på den saken. Vi vill att de ska ha en positiv bild av sitt första land, och veta mer om landet än enbart det som skrivs om i pressen och som visas i tv, vilket i hög grad handlar om våld, inbördeskrig, knark, kidnappningar, barnsoldater etc. Det finns så mycket annat också! Shakira, Juanes, Juan Pablo Montoya, Botero, Gabriel García Marquez är exempel på några personer som nått internationell berömmelse. Fotbollen har en stor internationell betydelse, liksom produktionen och exporten av kaffe, smaragder och nejlikor. Landskapen kring Anderna och längs kusterna är sagolikt vackra, och de mänskor vi mött har varit så vänliga. Allt det här är våra barns ursprung och rötter, och den colombianska flaggan är en symbol för detta. Därför står flaggan framme varje dag i deras rum, som en påminnelse om det andra (eg. första) hemlandet. Och lika naturligt är det att de nu är finländare, en del av det blåvita landet i norr.

torsdag 11 september 2008

11 september

11 september - ett datum som skrivits in i historien; ett datum som inte behöver förklaras närmare för oss som för sju år sedan följde händelserna med stora frågetecken hängande i luften över våra huvuden. Det gick inte att fatta att det vi såg live på tv faktiskt hände på riktigt, just då, att det inte var nån påhittad actionrulle som rullade fram på skärmen. Jag kom hem efter jobbet den eftermiddagen, knäppte på tv:n och hörde från sidan om då jag uträttade olika saker i lägenheten nåt om en flygplansolycka. Då jag sen gick för att lyssna och se närmare på vad det var fråga om sjönk det så småningom in att det här var riktigt, att det hände i USA i det ögonblicket. Jag minns då tornen rasade, CNN kommentatorerna satt och pratade om kraftig rökutveckling och jag sa "men de rasar ju! ser de inte att tornen rasar???"

Dagen hade annars börjat på bästa tänkbara sätt för vår del. Mitt i dagen skakade vi hand med köpare till vår lägenhet, som vi haft till salu i tre månader, så det kändes som "äntligen!". På kvällen körde vi sen till det hus som vi spanat in under sommaren, och där ägarna väntat på att vi skulle få loss pengar till köp. Så det kändes fantastiskt bra att på kvällen sitta runt deras bord och komma överens om affären, och bli husägare, samtidigt som vi sneglade mot tv:n som stod på i det andra rummet och där de ofattbara bilderna rullade på. Och det är alltså samma hus som vi intensiv grundrenoverade i tre månader samtidigt som vi var tvungna att flytta ut ur lägenheten (med tårarna rinnande....) och in i svärmors sovrum. Min farmor dog, och Sonen fyllde 1 år "i exil", men den 22 december flyttade vi in och här är vi och trivs bra :)

Jag hade en intensiv dag på jobbet fram till kl. 13 då jag hade träff i Sonens skola med en som utbildar sig i reflexintegrering. Därifrån sedan så gott som direkt tillsammans med ett gäng andra inbjudna till PowerPark där det blev carting på utomhusbanan, Mika Salo Circuit! Halare, hjälmar, handskar... jajamen! Jag har bara åkt på deras inomhusbana tidigare, så det kändes rätt spännande. Först tidskörning i 10 minuter, sen final i 20 varv. Ni kan ju gissa hur det gick då vi var två nybörjardamer mot 12 karlar med vinst i blick... men kul hade vi, och jag vann damklassen, efter att under de sista varven vågat börja gasa mer än bromsa i kurvorna :)) Efteråt blev det bastu och en matbit innan vi så småningom vände bussen hemåt igen.

Vi har en övernattare här hos oss i natt, kusin M har hjälpt till med barnskötseln i kväll då jag var borta, och Pappan tog Jakky till hundskolan (han lär ha varit jätteduktig! ja hunden alltså).

Nu ska jag gasa iväg mot sängen....wrooom!

Intensiv dag

Vi hade tre för oss väldigt viktiga personer på heldagsbesök från Undervisningsministeriet idag, och gjorde vårt bästa för att ge dem ett så bra intryck som möjligt av vad vi sysslar med och vad som är aktuellt och viktigt för oss. Tror att vi lyckades ganska bra, vi har dem nog på vår sida. Kvällen tillbringade vi i mera avslappnad stil vid Nanoq, det arktiska museet. Eldsjälen och grundaren Pentti skulle ha kunnat berätta hur många timmar som helst om expeditioner och de utställda föremålen, men vi skulle ju ha tid att njuta av den goda medhavda maten också. Bra att få ut ministeriets tjänstemän till "the real life i provinserna" också, en av dem hade t.ex. aldrig tidigare varit i Österbotten!

onsdag 10 september 2008

Fredagstema: Sommarminne

Nu ska jag försöka hinna med förra veckans fredagstema innan det blir dags för nästa...

Vilket sommarminne ska jag plocka fram här? Det får bli nåt från den här sommaren, den ligger ändå närmast i tiden och minnet. Ni har ju redan hört om dåligt väder, armfraktur, Tallinnresa etc., så jag ska ta fram ett som jag inte hunnit skriva nåt om ännu, nämligen sommarens andra utrikesresa. De senaste åren har kören i början av augusti gjort en konsertresa till Sverige, så även detta år. Tidigare har vi sjungit i Stockholm, men nu åkte vi i annan riktning, nämligen norröver, till Luleå, där vi var inbjudna att hålla en konsert i Luleå domkyrka.



Det var en fin upplevelse att få sjunga i den stora kyrkan, akustiken var bra och konserten var rätt välbesökt. Vi var inbjudna av kyrkans kantor, jakobstadsbon Marcus Wargh, som också gav prov på sina enorma kyrko-orgelimprovisationer i samband med konserten.


För de flesta av oss var Luleå en ny bekantskap. Vi kom dit på söndag eftermiddag, och staden präglades av en "efter festen" stämning, då man precis höll på och avslutade en veckolång stadsfestival, den lokala motsvarigheten till våra Jakobs Dagar. Tyvärr innebar detta en smutsig och nerskräpad stad, som inte lämnade ett så trevlig intryck. Det gjorde däremot ostindiefararen Götheborg, som vi hann ta en snabb titt på från utsidan före konserten. Under tiden vi sjöng i kyrkan tog skeppet avsked av stadens invånare och seglade söderut igen. Visst är det ett vackert skepp!









Besöket i Luleå varade från söndag eftermiddag till måndag förmiddag, det var alltså kort och intensivt. Sedan bänkade sig hela gänget igen i bussen (vi hade Dottern och Sonen med oss), och vi körde hemåt, via Ikea Haparanda Tornio (!), och anlände Jakobstad sent måndag kväll, ett sommarminne rikare!

Fredagstemat, också kallat Show and Tell, har i augusti fått sina teman av Petra i Kairo. Listan på månadens teman hittar du till höger på den här sidan.
Fredagsbloggare:Nilla,Simone,Anna,Desiree,Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan ,AuroraBuddha,Anki,Lullun, Marianne,Victoria,Susanne,Lia,Cecilia,LeopardiaAnne-Marie, Marina, Marie, M.K.B, Ulrika, Jemaya, StrandMamman

tisdag 9 september 2008

Villa-avslutning

För en och en halv vecka sedan, sista lördagen i augusti, firade vi villa-avslutning ute vid villan. Jag testade den nya systemdigikameran för första gången, och konstaterade att det nog är bra att jag har anmält mig till kurs, för jag har ju aldrig fotat med systemkamera förr och har ingen som helst aning om hur man ska göra manuella inställningar utan kör med automatinställning, vilket alltid inte är så lyckat. Endel bilder blev så misslyckade så de blev rent av skojiga. Här får ni ta del av kvällen!